MENY
Alla hennes försök att ockupera sig själv eller lugna sig när hon var ensam hade misslyckats eländigt. Hon skulle få utarbetade försäkringar och löften från sin man om att han skulle vara hemmavid en bestämd tidpunkt, och hon skulle lägga sig och fantisera om att hennes man var med henne vid en bestämd tidpunkt.. Hans löften gjorde ingenting för att fördärva hennes rädsla. När hon var ensam, var hon överkänslig för allt ljud hon hörde eller trodde att hon hörde, och hennes "häpnadsväckande reaktion" skulle åtföljas av svett, "panik”, magvärk och ett konstant fokus på mat.
På frågan om hon upplevde liknande panik efter mörker nu när hon bodde på egen hand svarade hon: "Tja, nej, men då är det ingen att vara avundsjuk på nu. Jag har fått höra så ofta att det verkligen är avundsjuka jag känner, men jag var aldrig avundsjuk innan jag gifte mig. Jag trodde aldrig att paniken var avundsjuk, men mina män och mina vänner tyckte det var. Varför skulle äktenskap, bara äktenskapets faktum, göra mig avundsjuk när jag inte var avundsjuk i relationer? "
Terapeuten svarade Beths fråga med en fråga: "Kommer du ihåg att du var rädd för mörkret när som helst när du var barn?" Beth kunde inte, men kom ihåg en "skrämmande" tid än vad som hade hänt när hon var ungefär åtta år gammal. En fruktansvärd storm hade hänt när hon var ungefär åtta år gammal. En fruktansvärd storm började en natt och hade intensifierats dagen efter. Det var våren och floden som skilde hennes hus från staden översvämmade och översvämmade omgivande vägar i miles. Strömmen var borta och telefonlinjerna var nere. På grund av översvämningen hade hennes far inte kunnat komma hem. Hennes mamma började agera nervös och blev sedan arg. Beth hade sett sin mor som på andra tider, och hon insåg senare att det var för att hennes mor hade slut på sprit.
Beth sa att hon insåg att det inte var hennes far som fastnat i stan som störde hennes mamma, men att han inte kunde följa sin vanliga fredagskvällrutin för att ta med sprit hem. På grund av stormen kunde hennes far inte komma hem på nästan fyra dagar, och resten av familjen kunde inte komma till stan. Beth kommer ihåg många fall av hennes mors raseri. Hon återkallade att försöka göra mat till sig själv och sina bröder av mjöl och vatten och var stolt över de "knäckebrödet" hon hade skapat.
Jag kommer inte ihåg att min pappa blev aggresiv om han inte hade sprit. Eftersom han alltid hade det. Han var diabetiker och på den tiden så tog han sprutor och tvättade rent, där han stuckit med ren apotekssprit. Han brukade blanda ut med vatten och drack det. Men pappa var en periodare. Så han drack inte jämt. Mamma var en storkonsument, fast hon sa innan hon gick bort att även hon var en alkoholist. Fast jag tycker inte min mamma drack alkoholistiskt. För hon skötte arbete, tog hand om hemmet och även sina fyra barn. Jag hade tre stycken äldre halvröder på fem,nio och tolv år äldre. Så jag hade många som såg efter mig. Jag ville ju bli som min brorsa som drack. Hans pappa hade dött i alkoholism. Han själv dog också i den här sjukdomen. Jag själv slutade 1997 med hjälp ut av AA:s tolv steg.
0