MENY
4
Gåvan som fortsätter att ge
Egenskaper hos barn av alkoholister
Vi konstruerar labyrintiska försvar och en vallgrav runt vårt hjärta för att möjliggöra viss säkerhet i vår sorg. Oövervakad sorg förskjuter gradvis ungdomens glädje och ökar förtroendet och hoppet.
– från obevakad sorg. Återhämtar sig från förlusten och återuppliva hjärtat, av Stephen Levine
JOAN KOMMER I TERAPI efter flera månader av en kamp med svår depression. Hon tänkte dagligen på att avsluta sitt eget liv och hade gjort ett självmordsförsök. Hon visade liten eller ingen känsla när hon berättade om sin smärtsamma historia. Båda hennes föräldrar hade växt upp i alkoholhem. Under kurserna gav Joan ofta mer sorg över sin förälders barndomsförlust och hennes egen. Joannes mamma hade längtat efter att bli dansare och var ganska begåvad, men hennes egen fars alkoholism hade gjort det omöjligt för henne att läsa lektioner. Från tidig barndom hade Joens rum dekorerats med affischer, figurer, lampor och tapeter av berömda ballerinor i graciösa poser. Vid en ålder av fyra eller fem år, när andra barn var ute och lekte lekar, övade Joan pliktfullt timme efter timme efter timme under mammas vakande öga, hoppfull att hon en dag skulle kunna glädja sin mamma. Hon insåg inte att hon skulle uppfylla sin mors orealiserade drömmar.
Joan kom ihåg att hon sedan barndomen aldrig kände sig bra nog. Hennes mor var aldrig helt nöjd med henne, inte ens när Joan´s hisnande talang vann sitt fulla stipendium till college. Joan arbetade hårdare och hårdare för att få sin mammas godkännande, och mest av allt, hennes mammas kärlek. Vid en ålder av tjugo hade Joan gjort sitt märke och tilltalades som dansare ett steg över hela landet. Hon var föremål för mycket förtjusning och jubel, och hennes mamma var alltid där för att se henne uppträda. Trots all heder och applåder kände Joan tillräcklig känsla av ensamhet och en gnagande känsla av att applåderna inte tillhörde henne. I slutet av tjugoårsåldern föll hon på scenen och skadade benen. Hon fick höra att det skulle ta någon tid innan hon skulle kunna dansa igen. Till
hennes överraskning upplevde Joan först en lätt lättnadskänsla, följt nästan omedelbart av sugande självmordstankar.
I terapi ritade Joan sina minnen och känslor för att det var så svårt för henne att uttrycka dem muntligt. Under en session ritade hon en trebildsrepresentation av sig själv. På den första bilden var hon en vacker, graciös ballerina med allt självförtroende som passar en "stjärna"; på den andra bilden var hon en extremt arg ung kvinna med en kniv i handen; i det tredje var hon ett litet, skakande, rädd barn.
Ja jag själv drömde om att bli en äventyrare. En journalist, precis som Tintin och Spirou serietidningar som jag läste som barn. Men jag pluggade aldrig. Jag började fly med hjälp ut av alkohol, och andra sinnesförändrande saker. Jag blev själv en beroende persolighet. Jag utbildade mig till barnskötare, fast även jag blev en alkoholist. Jag höll på att dö på grund ut av konsekvenserna ut av mitt missbruk 1995. Men sommren 1997, så tog jag hjälp ut av AA och deras Stora Bok.
Runt 2003, så hittade jag även ACA e n gemenskap för oss som hade växt upp i en dysfunktionell familj. Jag började äve arbeta i det progrmmet. Nu är det April och jag försöker att leva i det Fjärde Steget. Jag håller på att arbeta med Joe McQ:s bok The Step we took. Håller på att försöka översätta den. Jag lägger upp den på sidan ejfull.se
0