MENY
Sedan pratade hon om sin mors galna beteende efter den andra dagen. Beth skrattade obehagligt när hon berättade om sin mamma som försökte slå skalbaggar som inte fanns där. Beth förstod inte förrän hon hade läkarundersökning att hennes mamma måste ha fått delirium. Hon kände sig också skyldig för att inte prata om bättre vård av sin mamma och för att hon saknade tillräcklig kunskap för att veta vad hon skulle göra.
När man föreställer sig upplevelserna från det åttaåriga barnet - ansvaret för att ta hand om yngre barn husbundna av en storm och ta hand om sin mamma i delirium tremens - det verkar skrämmande. Ändå visade Beth liten empati för barnet hon hade varit. Hon var bara kritisk mot sig själv eftersom hon inte hade gjort det bättre. Hon förnekade att hon kände någon ilska för att ha placerats i en så hjälplös position på en så ung adekvat. När andra minnen dukade upp blev det tydligt att hon hade haft liknande upplevelser redan tidigare i sin barndom. Men paniken och skräcken som hon hade upplevt som barn visade sig inte förrän minnet utlöste för vuxen när Beth lämnades ensam efter mörker.
I en traumatisk situation som den som just beskrivits blir ett barn översvämmat och överväldigat av känslor. Svaret är att först frysa i ett hjälplöst tillstånd av ångest och sedan uppleva en känsla av domningar, som om någon annan tittar på händelsen - en typ av overklighet. Om barnet resterna svämmade känslomässigt i det hjälplöst tillstånd, kan han eller hon inte fortsätta att fungera. Istället för att dämpa effekten av de känslomässiga översvämningar barnets ego skapar en utarbetad barriär av försvarsmekanismer för att skydda sig från erfarenheten.
Jag hade ingen mamma med alkoholism, eller hon erkände att hon hade det innan hon gick bort. Fast jag som själv, fick den här sjukdomen, började titta tillbaka i min barndom. Min pappa som var en perodare, då han drack alkoholistiskt. Fast jag har lärt mig i från AA:s stora bok att det bara är jag själv som kan erkänna min alkoholism. Jag gjorde det 1997, med hjälp ut av AA och en sponsor. Att följa deras tolv steg.
Jag arbetar i både AA och även i ACA, eftersom jag växte upp i en dysfunktionell familj. När jag hade nyktrat till och började se tillbaka på mitt egna liv. Märkte jag att jag hade vuxit upp i en dysfunktionell familj. Pappa var en periodare och mamma var en storkonsument. Växte upp med tre äldre halv bröder. Mina två äldsta bröder som var tolv och nio år äldre, vars pappa dog i en arbetsplats olycka på femtiotalet. De flyttade hemifrån tidigt. Sedan hade jag en halvbror, vars pappa också var en alkoholist och kåkfarare. Dog också tidigt, när jag var fem - sex år tror jag. Även han dog i alkoholism. Han var fem år äldre än mig.
Jag har bara sett eller rättare sagt hört om "dille" när jag själv låg på Maria pol. En finne som hade fått det, och jag hörde vårdarna pratade om att han hade fått dilerium tremens. Själv har jag bara haft ett EP-anfall, uppe i Solefteå när jag var och hälsade på en gammal barndoms kamrat. Jag är glad över att jag har vart nykter sedan augusti 1997.
0