MENY
Jag kände verkligen som att jag blev galen. Jag kunde bara inte få mig att köra upp på uppfarten. Mobiltelefonen ringde och jag visste att det var Mary i telefonen, orolig, undrade var jag var. Paniken skulle inte sluta. Ju hårdare jag arbetade för att kontrollera det, ju sämre blev den. Jag var frusen, men mitt hjärta rusade och jag var täckt av svett. Jag trodde säkert att jag hade en hjärtinfarkt. Läkaren säger att det inte finns något fel på mitt hjärta. Jag känner att jag blir galen. Ska jag bli galen?
Peter började känner sig fristående från sin fru och han skulle vara arg på henne utan någon uppenbar anledning.
Jag kände mig som om jag var ute med kärlek till henne. Jag trodde vi var nära och insåg att jag inte riktigt kände till Mary. Vi levde separata liv. Jag jobbade; hon tog hand om barnen. Jag kände mig som att jag levde mitt liv som ett bedrägeri - gjorde de rätta sakerna, gick igenom rörelserna om vad jag trodde var "normalt" och inte förbinder sig med någon.
Jag kommer ihåg den första gången jag såg dig; du frågade om jag var lycklig i mitt äktenskap. Jag vet inte "glad" jag inte ens berätta Mary vad som hade hänt på uppfarten den dagen. Jag sa till henne att jag inte svarade på samtalet eftersom jag var upptagen med jobbet. Jag ville inte att hon skulle göra en stor sak av det. Jag trodde att jag hade hjärtinfarkt för Guds skull och jag sa inte till någon. Jag har just träffat med min läkare. Jag höll min rädsla för mig själv. Jag antar att jag inte vet vad det skulle vara att låta någon komma in. Jag har alltid tagit hand om saker själv. Jag var inte orolig för Mary eller berätta för henne hur rädd jag var. Jag trodde att jag skulle dö. Det var bra att jag inte sa något till henne. Hon trodde verkligen att jag blivit galen.
Tidigt i terapi frågade jag Peter att beskriva hur det var som att växa upp i sin familj.Jag hade panik ångest när jag var aktiv med min alkoholism. Men nu har jag inte haft någon panikångest. Själv är jag inte gift, men har en fästmö. Ibland så kan jag undrar vart kärleken är någonstans. Om jag älskar henne längre. Fast sammtidigt så vill jag inte vara utan henne. Hon är mi trygghet. Så på något sätt så älskar jag henne. Trots att vi inte är intima med varandra. Men vi brukar vara kärlesfulla till varandra. det är jag verkligen glad över. Vi lever i hop nästan som syskon.
0